Solen och månen föddes i samma vatten.

För 30 år sedan reste jag runt i Sydamerika. Jag hade lyckan att få besöka den plats där Solguden och månguden föddes enligt Inkafolket. Nämligen på Solön i Titicacasjön. Sjön som ligger på nästan 4000 m höjd, och var helig för inkafolket. Skaparen av allt, Viracocha sköljdes upp på land ur en stor översvämning för att skapa solen, månen, stjärnorna och de första människorna. De första människorna skapades genom stenar enligt Inkafolkets skapelsemyt och det var inkafolkets tro att alla människor återvände till Titicacasjöns heliga vatten efter döden.

Det finns flera öar i Titicacasjön, men den heligaste är Solön, därefter Månön. Bilderna här är tagna på Solön.

På solön finns en helig sten där enligt myten solen och månen föddes. Solen och månen representerar mannen och kvinnan.

Under min resa på Titicacasjön stannade båten bara på solön, månön var inte lika viktig.

På månön bodde det på Inkafolkets tid unga kvinnor som kallades solens oskulder.

Jag minns min resa genom Paraguay, Bolivia och Brasilien med stor värme. Där mötte jag människor som levde så nära naturen, så försiktigt och omsorgsfullt medvetna om Moder Jords skörhet.

Samtidigt fick jag bevittna de första åren av exploatering av regnskogen. Se med egna ögon hur grävmaskinerna drog fram genom Chaco. Det var ju knappast urbefolkningen som stod för exploateringen.

Trappan upp mot Solens tempel.

Bland de här människorna var det självklart att bära sina barn nära sig. Det var självklart att amma varsomhelst, och hur länge som helst.

Här gick kvinnorna löst och ledigt med ett barn hängande på magen, eller lök i en sjal på ryggen.

Ju mer jag reser och studerar och lever, så finner jag samma ordning överallt. Det finns mig veterligen ingen religion som hedrar kvinnan lika som mannen. Som ser människors lika värde på riktigt, ur alla perspektiv. Vi lever kvar på inkafolkets tid, men med den sorgliga degraderingen till att inte hedra Moder Jord. Det är sorgligt, för vi människor behöver djup transformerande mystik religion och liturgi lika mycket nu som någonsin är min övertygelse. Kanske mer än någonsin, så osäkra tider som vi nu går till mötes.

Ammande kvinna vid marknaden i Tarabuco.

Att solen prisades högst är inte så konstigt i sig. Den står för energi, ljus och värme. Livsnödvändiga komponenter för allt liv. Månen är kall, och reflekterande.

Varför i hela friden det har kommit att bli så att mannen är sol och kvinna måne är ingenting jag anser ens intressant att fördjupa mig i. Däremot inser jag hur skadligt detta polariserande tänkande har varit för män och kvinnor, och för världen i stort. Vi är naturligtvis både sol och måne allihop. I olika proportioner, och det är helt individuellt hur mycket vi reflekterar och hur mycket vi genererar. Båda är lika viktigt.

Kanske stannar båten med turister nuförtiden vid Månön, vad vet jag? Men som världen ser ut för övrigt så håller jag det för troligt att den styr rakt mot Solön, och kommenterar Månön som en liten parentes på vägen mot ljuset.

Alla naturfolk har haft Shamaner som hjälpt till att transformera och förändra världen och det som inte fungerar. Heliga medicinmän och kvinnor som genom kunskap och andligt seende, och bön har kunnat hjälpa och nå in där inget annat når fram. Shamanen vet att anden genomsyrar allt. Det finns inget utan ande, och allt hänger ihop. I livets väv behöver vi det. Ibland för helande, ibland för transition mellan olika medvetandenivåer, och för den som tror på det för resan vi ger oss ut på då vi dör. I alla visdomskulturer har Shamanerna varit såväl män som kvinnor. Det är en gåva, och shamanen själv har aldrig värderat förhållandet mellan genererande och reflekterande, men har förstått att använda det för att driva fram förändring där den behövs på såväl individuella som gemensamma plan.

Det är smärtsamt att tänka på hur vi har behandlat naturfolken och deras visdom genom tiderna. Mycket har utvecklats, och det finns mycket att vara tacksamma för. Vetenskapen och medicinen, tekniken. Det finns mycket vi inte vill vara utan, men också mycket som inte fungerar då vi är så fastlåsta i polariserat tänkande. Det finns mycket kvar innan vi når jämlikhet även inom läkarvetenskapen. Det blir bättre, men vi är långt ifrån där. Dessutom är vår värld idag inte alls inriktad på hållbarhet och helande av det som inte fungerar. Individers och samhällens bästa. Många av oss har åtminstone lyckan att leva i en demokrati, medan andra överhuvudtaget inte har något att säga till om under ett auktoritärt och hierarkiskt ledarskap. Hittills har demokrati visat sig vara bäst. Men på sistone börjar människor i fria länder att själva välja auktoritära och antidemokratiska ledare, och hur det blir i framtiden är något som vi inte vet så som världen ser ut nu.

Shaman Chaco Paraguay.